☮▲ Paparazzibecka.

 

- Jag har under många år haft svårt att acceptera mig glugg som jag har mellan framtänderna. I början när man var yngre var det inte så populärt att vara udda. Men mestadels satt allt i mitt egna huvud. Jag ville ha ett "Hollywoodleende" och se "vanlig och normal" ut när jag pratade, skrattade o.s.v. Fler gånger om dagen kunde jag stå framför spegeln och försöka trycka ihop mina framtänder med fingrarna. Det var inga vidare resultat inte, haha...

 

Men så en dag tog jag beslutet, efter några rådfrågor hos tandläkaren. Det var svårt men det var möjligt att göra en lite operation. Det skulle vara smärtsamt och det fanns ingen garanti på att det ens skulle göra skillnad. Eller så kunde det vara så att de går ihop med flyttar isär efter ett tag igen. Detta för att våra kroppar är byggda på olika sätt och reagerar väldigt olika.

 

Jag ville ta chansen. Så jag satte mig i tandläkarstolen, nervös men tänkte: Äntligen ska detta fixas. Men tänk om inget händer? Och undra hur jag kommer se ut utan den..? Det gör trots allt en stor skillnad i utseendet.

 

Första året på gymnasiet och ända var jag så dum att jag inte kunde acceptera mig själv. Men i sista stund bangade. Jag hoppade av stolen och sa att jag behövde mer tänketid till det.

När jag kom tillbaka till skolan sprang en gammal barndomskompis fram till mig och sa: LE LE LE Becka!

Och jag log lite osäkert.

- JAA! Bra, du ska inte ta bort den. Det är en del av dig. Den gör dig till den du är, den riktiga Rebecka. Lova att inte ta bort den?!

 

Och det var då jag bestämde mig. Det var då jag tillät mig själv till att vara udda och annorlunda.P.g.a. av min väns stöd och många andras med efter detta. Tror även att min förra gymnasieskola, som var de mest alternativa, fick mig att känna mig mer säker och att det faktiskt bara är bra att vara udda. Sturegymnasiet förändrade mig. Lät mig själv att acceptera verkligheten och se saker och ting från andra perspektiv.

 

Idag ler jag stort, pratar öppen om gluggen och peppar andra som också har det.

Människor internationellt har kommit fram till mig och berättat att de har opererat bort sin och ångrar det. Det blir allt vanligare att se gluggar i media. Allt fler modeller har glugg, t.ex tjejen i H&M.

Många säger att de inte passade i sina gluggar men att jag verkligen gör det. Vet inte o det kan stämma eller så har de bara inte lyckats se den andra sidan av sig själva som jag nu idag kan se på mig.

 

Jag är glad för att mamma stoppade situationen när jag var så lite att jag inte mins, då de skulle ta bort gluggen. Och jag är glad att jag själv gick igenom den tid med de för att tillslut lära mig själv att det är okej och acceptera mig själv.

 

Alla är vi unika på våra sett mer eller mindre och jag älskar komplimangerna jag får av folk runt om i Sverige och världen ang. min glugg. Det är något jag kan ta åt mig av till skillnad från mina ögon, även fast färgen på de också är annorlunda.

 

PEACE!