BACKPACKING - VENEDIG/MILANO #3.
21 juli, Venedig dag 8
Dagen började lite kylig med vind och minimaliskt regn. Vi checkade ut runt halv 11 och gick till Lidl för att köpa lite frukost samt några frukter och extra käk att laga ikväll eller att ta med mig till Frankrike.
Mellan klockan 12-13 skulle jag komma till restaurangen för att kolla på lägenheten. Jag gissade på att åka från campingen runt halv 12 skulle räcka men vi åt frukost vid den tiden...
När klockan var 12 gav vi oss av och var framme i centrala Venedig runt 13. För oss var det lätt att hitta ut från Venedigs labyrint igår men det var inte lika lätt att hitta tillbaka idag. Så efter en timmes vandring på de trånga små gatorna och gränderna hittade jag dit. Det gjorde fruktansvärt ont i ryggen och axlarna men jag bet ihop och fortsatte.
Dock klagade kanadensarna en del. Jag var för snabb, vilade för lite och killen sa att han inte orkade leta mera. Ändå hade jag en tre gånger så stor ryggsäck, en liten väska och en påse med mat, och så kämpade jag på utan att klaga. Ja, det var varmt, och vi var trötta, men lilla jag med världens största bagage på ryggen fortsatte att vandra. Ingen tid att förlora!
Apropå lägenheten, jag kom en timme försent, så lägenheten gick till någon annan. Men restaurangchefen sa att han kunde erbjuda ett rum här i centrala Venedig, also for free, i lägenheten hos hans bror. När jag tackade ja till den kom hans bror efter 5min och visade mig vägen till lägenheten. Det var en klurig väg, som alla andra i Venice men med mindre människor.
I lägenheten va det tydligen tre som bodde där och det satt ett gäng killar i vardagsrummet och käkade chips. Jag tog en kall dusch och ska tydligen dela rum med restaurangchefens lillebror som är en 24årig bartender. Det låter kanske charmigare än vad det är.
Wow, en 24årig italienare som jobbar som bartender och bor mitt i Venedig..!
Nu har jag lämnat de för stunden och sitter på Casto St Maria. Innan spelade de vacker gatumusik och jag åt nyss en god Cacao & Sorbet gusto Melone. 2.50 euro fattigare men lite mer sol och bränna.
Italien är the place to be för att sola. Dock blev inte Lido av så jag vet inte vad jag missade där.
Men allt har sin mening så vi får se hur det blir i lägenheten med de främmande italienarna.
Klockan är just nu lite över sju på kvällen så jag undrar om jag fortfarande får färg av solen. Den bränner trots allt mot ansiktet.
Jag funderar på att beställa Frutti Del Mare på restaurangen vars chef jag ska bo hos hos en natt. Dock är jag fortfarande orolig över stället jag ska sova på... Funderar starkt på att köpa en lite kniv i säkerhetsskull...hehe.
Ska kanske gå runt och kolla med familjer och äldre par och visa upp den där lappen igen?
Nej, nu ska jag börja min vandring i stan och så får vi se vad som händer. Hoppas på det bästa. Ska koppla upp mig på internet och skriva med mamma en stund sen.
22 juli, Venedig/Milano dag 9
Äntligen har jag sovit bra. Lite mer än 6h på en bäddsoffa med en italiensk 22årig tjej som heter Veronica.
Det blev ändrade planer igår om man säger så..
Jag kände mig väldigt orolig och osäker ang. att dela lägenhet/rum med de där italienska killarna, speciellt när den ena kallade mig för hans flickvän och klappade mig på kinden ständigt samt öste på med komplimanger.
Så jag gick till restaurangen, åt mig första riktiga pastarätt och började därefter leta mig fram till lägenheten. Gick fel några gånger, ringde Andrea som han hette, och sedan bestämde vi att vi skulle ses på St Maria Fornamentora.
Efter 5min kom han och vi gick till lägenheten. På väg dit berättade jag att jag träffat några vänner vänner här i Venedig som jag skulle sova hos. Sanningen vad den att jag promenerade förtvivlad, på de vackra gatorna och visade lappen ang. sovplats på italienska lite tårögd.
När jag precis skulle ge upp var det något som fick mig att visa lappen till en korthårig ung tjej i en glassbar. Jag hade inga tankar om att visa lappen till såpass unga men av någon konstig anledning gjorde jag det denna gången.
Tjejen Veronica som hade ett otroligt snällt italienskt/franskt utseende kunde inte engelska men med hjälp av vår italienska, spanska och kroppsspråk lyckades vi kommunicera lite och tillslut kom vi fram till att jag skulle komma tillbaka till hennes glassbar kl 22:00 då hon skulle sluta jobbet.
Så när jag sagt hejdå till Andrea, tagit emot en sliskig kyss inte långt från munnen, vinkat till honom när han ropat "Ciao Bella!!" så gick jag mot Veronica och glassbaren.
Medan jag väntade på att hon skulle sluta jobbet fick en italiensk glasskaka värd 3 euro. Därefter powerwalkade vi på de mörka gatorna till busstationen samtidigt som hon ringde runt till sina vänner, pojkvän och mamma för att berätta och händelsen.
▲Tillägg:
Igår när jag satt och skrev på torget stannade mitt hjärta en sekund. Jag såg någon som såg så sjukt bekant ut. Min "förra pappa". Jag bestämde mig för att tamina saker, springa fram och prata med honom och fråga vart i Venedig han bodde. Men när jag sprang fram till honom med hjärtat bultandes snabbt, vände han sig om och tog av sig solglasögonen. Det var inte han...
Besviken som jag blev, gick jag tillbaka till stolen i solen på torget och satte mig för att fortstta skriva.
▲
Efter en lång powerwalk, 20min bussresa och ännu mer powerwalk var vi äntligen framme utanför Veronicas lägenhet. Fötterna värkte fruktansvärt mycket och jag haltade nästan upp för trapporna i trapphuset. Men jag försökte inte tänka på det för jag var hög på livet. Jag hade ingen aning om vem jag var hos men en sak visste jag och det var att jag kunde bocka av "Bo hos en främling minst en natt" från mig "Saker att göra innan jag dör-lista".
Jag glömde snabbt bort värken i fötterna när jag möttes av en urgullig Cockerspaniel som hoppade på mig.
Lägenheten såg ganska polsk ut och den delade hon med sin morfar och hunden som jag förstod rätt.
Veronica började kamma mitt fluffiga hår, sätta upp det med hårspännen, klädde på mig hennes kläder och några inte så jättefina skor. Tillslut fick jag panik och gick med på att ha på mig hennes svarta leggings bara. Sedan kom hennes tre italienska killkompisar som var i åldrarna 26, 26 och 30.
Vi åkte bil ett bra tag, gick in på en pub, drack varsin drink, (jag drack givetvis Jack & Coke som blev sjukt stark!) och vi var hemma runt 03 igen. Tror nästan jag blev lite påverkad av groggen, det har ju så mycket alkohol i allt här.
När vi hängt upp min blöta tvätt somnade vi på bäddsoffan och vaknade kl 10 med hunden Black emellan oss. Vi tog bussen till tågstationen, väntade i en lång kö och sedan bokade jag ett säte för 10 euro på tåget som ska ta mig till Milano.
Efter att jag bett en asiat ta en bild på mig och Veronica tog vi farväl och jag var själv igen. Medan jag väntade de sista minuterna på att klockan skulle bli 12:02 då tåget skulle komma, kollade jag på en tv där de visade reklam och den populäraste var givetvis Orlando Bloom för den nya Hugo Boss parfymen. Jag klagar inte..haha.
Nu sitter jag på tåget i vagn 009 och hungern har börjat smyga sig fram. Två sovande asiater har kakor liggandes på bordet. Vill bara kasta mig över de..!
Radion är på i mobilen och det spelas massa gammal musik och italiensk.
Åh, det är så vackert överallt i Italien. Jag ska lätt komma tillbaka och då kanske jag hälsar på Veronica i Venedig igen.
Nu ska jag ta och äta en bar och vila ögonen.
CIAO!
▲Fortsättning:
Nu vill jag skriva igen. Mest för att bevara minnen och känslor.
Efter att ha åkt det fräschaste tåget någonsin mellan Venedig och Milano blev jag besviken på Milano. Eller jag vet inte om jag kan säga det efter bara någon timme och endast en gata bort från tågstationen, eller "treno statione" som det heter på italienska.
Det var blåsigt, grått och regn. Jag kan ju även säga att jag stött på trevligare italienare än de som var i Milano.
Blev lite orolig angående mina kommande planer dessa två dagar framöver. Men nu tror jag att jag styr upp det. Dock ska jag försöka leva extra billigt nu. Köpte till och med en hamburgare på McDonald's, då är det illa!
Nu är mitt motto att sova för max 22 euro per natt vilket blir svårt i dyra Frankrike. Jag ville ta mig till Marseille idag med det är tydligen omöjligt i min situation. Så imorgon bitti från Nice kan jag ta mig tid, vilket jag ska göra.
Just nu sitter jag på ett riktigt ofräscht tåg från Milano ner mot Ventimiglia. Det ser mer exotiskt ut här på sydvästra Italien och jag njuter av varje sekund när jag tittar ut genom fönstret.
Strand, berg, palmer o.s.v.
Jag såg även en man i badbyxor som hade långt hippiehår, några tatueringar och väldigt solbränd på på stranden.
Har även lyckats få en liten powernap som var lika obekväm som de tidigare på tåg den senaste veckan.
Jag har ett dillemma. Jag vet inte om jag ska chansa på att hitta sovplats i Ventimiglia för ekonomins skull eller fortsätta till dyra Nice, för att sedan hitta en sovplats där.
Ska gå och snacka med några backpackers i min vagn och se vart de ska.
Kommentarer
Trackback
